Jag är orolig för mitt barn - vad ska jag göra?

  • Var delaktig i barnens internetvanor.
  • Prata om känslor, tankar och relationer.
  • Fråga konkret om det som gör dig orolig.

 



Ylva Edling,
leg psykolog BUP:s Traumaenhet.

Att barn blir lurade på nätet eller utsatta för något som man inte kunde förutse konsekvenserna av kan hända vilket barn som helst som är en aktiv internetanvändare. Vuxna som söker sexuell kontakt med barn på nätet börjar ofta med att bygga upp ett förtroende hos barnet och kontakten glider sedan gradvis in på sex.
- Barn som befinner sig i en sårbar livssituation, känner sig ensamma eller just då är i extra stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet, kan löpa större risk för att bli utsatta. Det gäller även barn som har svårigheter att tolka sociala situationer och bedöma risker generellt. Bland tonåringar är det relativt vanligt att ha blivit kontaktad i sexuellt syfte av någon vuxen, de flesta har dock strategier för att hantera det, säger Ylva Edling, leg psykolog på BUP:s traumaenhet i Stockholm.

Hur ska man göra om man som förälder är orolig för att ens barn ska råka illa ut med avklädda bilder på nätet?
– När det gäller barn i förskoleåldern är det bra att som förälder vara delaktig i barnets internetvanor, och gärna titta på och utforska saker tillsammans. När barn själva börjar läsa och skriva är de ofta mer aktiva själva. Ju äldre barnet blir, desto större behov har barnet dessutom av integritet även vad gäller det som händer på nätet. Att försöka intressera sig för vad barnet gör på nätet; vilka spel man spelar och vad man gillar att göra kan vara en bra grund för samtal både om sådant som händer som känns bra och mindre bra. Be barnen visa! Låt dem vara experter och du en okunnig men nyfiken vuxen. Yngre barn behöver lära sig att det finns sådana som luras om vilka de är på nätet och att man bör vara försiktig med att skicka bilder eller lämna ut detaljerad information om till exempel sitt namn och sin adress till okända. Det är också viktigt att förmedla till barn att man får berätta för någon vuxen och be om hjälp om det är något som inte känns bra i ens nätkontakter, även om någon har hotat eller sagt åt en att inte berätta.

Hur ska man prata om svåra saker som händer på internet?
– Börja redan när barnen är i 8-10-årsåldern. Ett bra sätt att ta upp temat är till exempel när frågor kring sexuell utsatthet på nätet uppmärksammas i media. Man kan fråga barnet om det hört talas om händelsen, vad det tänkte om det, hur barnet själv gör när någon okänd kontaktar det och vad man svarar om man får frågor som inte känns bra. Genom att själv ta upp diskussionen utifrån exempel som man hört om från tidningar eller vänner signalerar man att man känner till att detta existerar och underlättar på det sättet för barnet att berätta om något inte känns bra.

Hur kan man förebygga att sådant händer?
– Även om man skulle önska det är det ju omöjligt att garantera att inget dåligt någonsin kommer att hända ens barn. Det viktigaste är att barn vet att de kan prata med sin förälder eller någon annan de litar på om något obehagligt inträffar. Genom att tidigt börja prata med barn om känslor, tankar och relationer när det hänt mindre dramatiska saker tränar man både sig själv och barnet i att ha en öppen kommunikation även om sådant som är svårt.

Hur ska man prata med sitt barn om man misstänker att något har hänt på nätet?

– Ett bra sätt att ta upp detta med barnet är att utgå från det konkreta som gör en orolig. Verkar barnet ha förändrats, till exempel dragit sig undan från kompisar, blivit mer utagerande eller på andra sätt signalerat att hen inte har det bra? Visa att du är intresserad av att förstå hur barnet har det och var öppen för att eventuella förändringar i humör eller beteende kan bero på många olika saker.