Psykologen svarar

Poa Samuelberg, leg psykolog BUP Traumaenhet i Stockholm.

”Jag känner mig så äcklig för att jag har ställt upp på nakenbilder. Vad ska jag göra?”
- Jobbiga känslor, som obehag och äckel, känner jag igen från många andra tjejer och killar som har varit med om liknande erfarenheter. Ofta kan huvudet vara fullt av tankar om att man är värdelös och dålig efter att ha lagt ut avklädda bilder på nätet.

När de här tankarna och känslorna påverkar hur man mår och fungerar i livet tänker jag att det är viktigt att ha någon annan som lyssnar, helst en klok vuxen som man har förtroende för och kan få stöd av.

Att tänka att man är avskyvärd eller sämre än andra kan du behöva stöd kring. Det är du värd.

”Jag är rädd för att polisanmäla, tänk om ingen tror på mig?”
- Du är modig som uttrycker dina tankar och känslor. Det kan vara kämpigt att känna att man inte blir trodd och det kan öka känslan av oro och stress. Det kan vara bra att veta att polisen idag trots allt vet mycket om risker på nätet och har fått förståelse för hur svårt det kan vara att våga berätta eftersom flera andra unga har varit med om att ställa upp på avklädda bilder. Mitt förslag är att du funderar över vem som skulle kunna vara ett stöd för dig när du känner dig rädd och orolig. Det kan vara någon vuxen du känner eller en professionell person som du kan tänka tillsammans med och fundera vidare kring polisanmälan.

”Jag känner mig så dum för att jag har blivit lurad att skicka nakenbilder. Är jag det?”
- Många unga klandrar sig själva efter att ha ställt upp på avklädda bilder och tänker ”hur kunde jag gå på det?” De som uppmanar andra att ställa upp på nakenbilder och att visa sig i webcam är tyvärr både listiga och påstridiga. En del dem har ett sätt att närma sig unga genom att ge positiv uppmärksamhet och bekräftelse, vilket får de flesta att känna sig sedda och intresserade av att fortsätta ha kontakt. När man möter någon som ger komplimanger och verkar snäll växer förtroendet. Snart kanske du börjar få frågor om sex, vilket ju de flesta unga är nyfikna på. Du kanske får komplimanger eller lovad något i ersättning och då är det lätt att dras in i att göra saker som man kanske egentligen annars inte skulle göra. Det som du har varit med om kallas ibland för grooming och betyder att du utsatts för manipulation, en sorts ”avancerat lurendrejeri” riktat mot unga att göra sexuella handlingar. Barn och ungdomar som blivit utsatta för grooming berättar ofta att det under kontakten förekommit hot, antingen direkta eller underförstådda outtalade hot om att inte avslöja hemligheten. Hot används som ett sätt att öka pressen och få den unga att ställa upp på allt mer. En del personer söker kontakt direkt med fokus på sex vilket för en del unga kan kännas spännande och utmanande. På nätet är det många som upplever sig trygga och testar sin identitet och olika sätt att vara på. Man prövar sig fram i nya kontakter vilket kan vara både roligt för stunden, och ge inspiration på längre sikt. Men ibland leder det till att man manipuleras av någon att kliva över sina gränser, vilket i efterhand kan kännas svårt att berätta om.

Många skäms och tänker att det är deras eget fel, att man är ensam om detta och att man får skylla sig själv.

- När man känner sig trygg framför sin datorskärm och upplever att man har full kontroll, kan det vara svårt att förstå att man samtidigt kan riskera att bli grundlurad. I samtal med andra kan man få hjälp att förstå det man varit med om och att det också har hänt andra.



”Jag mår bra av bekräftelsen som bilderna ger mig. Måste jag sluta skicka dem?”

- Det är modigt att du vågar berätta om dina upplevelser. Jag tänker också att det är viktigt att du är uppmärksam på dina känslor ett tag efter att du lagt ut bilder, och vad bilderna fyller för funktion för dig. Alla människor behöver bekräftelse och positiv uppmärksamhet för att må bra. Bekräftelse gör ofta att man känner sig mindre ensam och ger en upplevelse av närhet till andra. Jag tycker att det är bra att ta reda på vilka risker som finns med att skicka bilder på nätet. Vad känner du till om vem som får se dem och hur de används? Och är det ens möjligt att ha kontroll över detta? Ställ dig frågan om fördelarna överväger nackdelarna och eventuella risker på lång sikt?

Det kan vara bra att vända sig till en vuxen som du har förtroende för och berätta om din situation och få hjälp att hitta andra forum för att bli sedd och känna sig bekräftad.

Hur känns det att sprida sexbilder?
- Ibland upplever unga att bilderna ger en känsla av spänning i tillvaron, vilket det till en början kan vara. Efter ett tag brukar man uppleva att det inte är lika kul längre, att man tappar kontrollen och börjar flytta sina gränser utifrån någon annans behov. Det är viktigt att veta att vad som händer och vem som får bilderna är ju förstås något man inte kan ha kontroll över. Om man har tagit emot pengar eller annan ersättning för bilderna kan det vara extra svårt att sluta. I en del städer (Stockholm, Malmö och Göteborg) finns så kallade Mikamottagningar som är särskilt vana att ge stöd kring detta. Annars kan man också vända sig till sin Ungdomsmottagning eller BUP-mottagning där man bor för att få hjälp. En del ungdomar beskriver att de är fast i beteendet att ställa upp på nakenbilder som ett sätt att straffa sig själva eller hantera ångest utifrån tidigare övergrepp eller negativa erfarenheter. Då tänker jag att det är extra viktigt att få professionell hjälp att bearbeta sina tidigare upplevelser och hitta bra sätt att ta hand om sig själv, sin tankar och känslor. Alla unga har rätt att känna sig trygga och uppleva respekt under sin uppväxt.

”Jag vill inte berätta om bilderna för mina föräldrar. Måste jag det?”
- Nästan alla som ställer upp på nakenbilder gör det i smyg, utan att varken föräldrar eller andra vet om det. För de allra flesta är det till en början spännande och kittlande och vartefter en allt tyngre hemlighet, något som känns jobbigt att tänka på och som får en att känna tunga känslor som skam, oro eller rädsla. Bra hemligheter är något som istället känns roligt och spännande att tänka på. Min erfarenhet av andra som har berättat för sina föräldrar om dåliga hemligheter är att föräldrar reagerar med oro men också lättnad när de förstår att de har fått förtroendet att hjälpa sitt barn. Polisen informerar alltid föräldrarna om bildmaterial kommer fram i en polisutredning hos någon som är minderårig.

För de flesta känns det jobbigt och pinsamt att berätta vad man gjort och det brukar samtidigt också vara en lättnad att berätta när man väl har gjort det.

- En del beskriver det som att bli av med en stor sten eller klump i bröstet eller i magen. Ibland behöver man våga vara lite modig på kort sikt för att det ska bli bättre på lång sikt.

”Jag mår så dåligt av bilderna och känner att jag aldrig kommer att må bra igen … Kommer jag att göra det?”
- Jag kan höra att du har det kämpigt och har orostankar om hur du mår och om framtiden. Det är lätt att förstå och otroligt vanligt efter att man varit med om jobbiga upplevelser. Vi vet från andra unga som har varit med om liknande händelser att det går att få ett väldigt bra liv efter att man fått hjälp. För en del är det till stor hjälp att få prata med någon på en stödsajt som Tjejjouren, eller med någon professionell på skolan, skolsköterskan eller kuratorn, på Ungdomsmottagningen eller på BUP för att bearbeta det man varit med om och få hjälp att fundera över hur man kan hantera sina orostankar och även kontakter på nätet i framtiden. Idag finns både forskning om vad som kan vara hjälpsamt för att gå vidare i sitt liv och många goda erfarenheter från unga själva. Med ditt mod att uttrycka tankar och känslor har du bra möjlighet att utvecklas vidare med trygga relationer, bra psykisk hälsa och en säker och positiv sexualitet.